Du kan ta allt ifrån mig, men inte mina känslor för dig.
Seriöst jag måste få dampa av mig lite.. vad tänker ni killar med egentligen? eller dum fråga vet ju jag också vad svaret blir på den, inte hjärnan iaf. Hur kan ni vara så jävla dumma som slänger ut ordet "jag älskar dig" till precis alla utan att riktigt mena det? fattar inte ni att det är ett lika stort ord som "jag hatar dig"?
Jag börjar verkligen tröttna på såna här människor som inte har något hjärta, man kan fan inte skylla på att man är känslokall för ingen människa vill att någon annan ska bli utsatt för det man själv har blivit utsatt för, det tycker iaf jag. Visst jag är fan inte perfekt jag heller, men jag vill inte se den jag älskar sårad. Ni killar fattar verkligen inte att när en tjej säger jag älskar dig så menar hon det, mer än vad du tror.
Men när han kallar än älskling smälter man, man glömmer allt för stunden.
jag ville skrika det högsta jag kunde, men skriket kom inte längre än till bröstkorgen.
där bleknade det av och blev tillslut en liten ynka suck vid mina läppar.
jag önskade jag kunde svara. svara med lika hårda, onda ord som du.
svara med ord som jag visste skulle krossa dig och din värld. men jag kan inte.
Jag kan inte krossa dig, jag vill inte krossa dig. För långt där inne vet både du och jag att du är en fin kille, nej inte fin helt underbar. Men du vägrar visa det, för du är rädd. Rädd för att bli sårad. Lika rädd som jag, som alla. Det är okej, det är okej att känna så ingen kan göra något åt det. Om nån skulle fråga mig vad jag är räddast för skulle jag svara kärleken, för kärleken är ingen lek. Det är är så lätt att fastna där och så jävla svårt att komma ur det igen. Det är bara sanning, kärlek tar sönder oss människor. Folk tar livet av sig, gråter, skriker, skadar andra människor för att man själv är så jävla skadad.
Man tappar greppet och tänker inte på vad som är bäst, man hinner inte tänka säger saker man inte menar.
Jag har väldigt svårt att släppa en person ifrån mig. Speciellt en person som har stått mig närmare än någon annan tidigare gjort och som jag älskat mer än någon annan. Jag har tappat känslor, det kan jag säga. Men jag har även fått känslor. Starka känslor. Under den tiden har jag tänkt, otroligt mycket. På dig. På oss. På hur jag vill ha det. På allt. Jag har velat olika saker hela tiden, ibland har jag bara velat låta dig gå, att jag bara ger upp. Ibland har jag velat kämpa för det här så otroligt mycket. Ibland vill jag bara låta nån annan ta mig.
♥ Frågan är vilken tanke som är jobbigast. Om det är tankarna om dig. Tankar om att kunna hålla dig som alla andra. Tankar om att bara stöta på dig. Tankar om att aldrig ha dig som förut. Tankar om att förlora dig till någon annan. Tankar om att förlora dig helt. På alla sätt. Det finns så många tankar. Alla lika jobbiga. ♥
Okej fick fan inte ut något av det jag ville..
