jag ristade in ditt namn i mitt hjärta och nu går det inte att få bort.

 
 
Det gör så jävla ont nu. Det är en sån tid där alla drömmar innehåller precis samma sak.. Där alla minnen spelas upp om och om igen i mitt huvud. Jag vet att jag ska lägga skiten bakom mig och vandra vidare på en annan stig.. men det är svårt. På några månader hinner man skapa så pass många minnen så nästan allting påminner om något som har med dig att göra. Det är svårt att fly då.

Det är ingen som förstår, ingen. När man vill men ändå inte. När ska vinden vända för mig? Nu har den ju gjort det för alla andra.

..jag ristade in ditt namn i mitt hjärta och nu går det inte att få bort. Efter alla år och du finns fortfarande kvar. Ärren finns alltid kvar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0